Willes bravader

Steg upp tidigt idag för att Linus hade fotbollsmatcher idag. Egentligen skulle han nog inte ha åkt dit för dagen innan blev han väldigt hes och lite snorig. Men jag tänkte att de är så många så det blir nog inte så många minuter som han får vara ute på planen. Och så var den hans första match med fotbollen...så att säga nej hade varit som att slita ut hjärtat ur kroppen på honom. Vad jag inte visste var att de delade upp dom i 3 lag med 7 killar i varje. Så det blev ju en hel del spel!!

Blev i alla fall väckt på ett trevligt sätt. Frukost på sängen, en bok och lite godis.

Sedan klädde vi på oss, packade sakerna och begav oss till mötesplatsen. Vi var på ett ställe som jag hörde någon kalla "knorren". Det var en fotbollsklubb belägen lite i skogen. Man fick gå på en skogsstig för att komma till de större planerna. Måste säga att det var super mysigt där.
Wille sprang ju och var galen som vanligt. Innan sista matchen sitter jag i grodan ro och fikar lite med andra föräldrar. Wille ser jag långt bort på andra sidan planerna jagandes 2 andra killar. Ser hur han springer mellan två planer och hips vips så är han inne på planen. En dommare lyfter honom under armarna och bär honom av planen...känner bara att j-la unge!! GUD va pinsamt!! Och man kan ju tycka att han borde fatta att man INTE får vara där då. Men inte Wille....han springer in igen...och åter igen lyfter dommaren ut honom. Inser då till min stora förtret, att jag måste få honom bort därifrån...så jag börjar springa dit. Två mammor som även är hockeymammor tjoar, skrattar och ropar åt mej när de ser min inte såååå glada min, och wilde Wille. Min enda tanke och det enda jag kunde säga var "Det är INTE mitt barn". Som tur var så gick han inte in igen...fast egentligen var det den andra bravaden den dagen.

Första bravaden var när jag skulle gå och kissa. Då skrämde han ihjäl de två hockeymammorna som skulle hålla ett getöga på honom medans jag var borta. Naturligtvis så tog det ju lite längre för mej för jag hade ju gått fel väg tillbaka. Skulle på toa men hamnade på parkeringen....väldigt bra orienterat av mej!!
När jag väl var tillbaka så kommer en av mammorna med en annan mamma för att se om Wille följt mej...men det hade han ju inte....stackars dom!!
Kollade runt när jag kom tillbaka men såg inte Wille nånstans...!! En av mammorna hittade han vid de föräldrar som gjort ett helt picknicksamhälle med stolar o filtar. Där satt han och höll i ett koppel....!! Jag borde ju förståss ha vetat att jag FÖRST skulle titta var hunden var...men så smart var jag ju inte. Allting gott slutet gott.

Sjukdom eller inte...

Idag tänkte jag att jag ska ta upp kriget med maskrosorna. För jag känner en tjej, som har en ovanlig sjukdom. Kallar det sjukdom för hon älskar att plocka maskrosor. Och hon sa att det är så härligt när man kör ner pinnen och sedan bara drar upp maskrosen. Nu har jag provat detta och det är inte alls bara att köra ner pinnen och dra upp. För idiotblommorna sitter ändå fast i backen. De enda som funkar att dra upp är de som är Stoooora, så man får ett ordentlgit tag om bladen. Det slutade med att jag tappade tålamodet och snörde pinnen. Försökte med att bara rycka bort blommorna så gräset blir grönt...men ¨även då hade jag fått hålla på hela natten....Nu har funderat lite och jag har kommit fram till att jag kan med all säkerhet bota min vän. Om jag erbjuder henne att komma hem till mej och leva ut sin passion så är jag med ALL säkerhet säker på att hon aldrig mer vill dra upp en maskros mer i hela sitt liv. Och då har ju jag slått 2 flugor i en smäll....hon blir av med sin sjukdom och jag med mina maskrosor!! Kan det blir bättre än så??

Om jag lägger upp en bild med ca 1/800 dels maskrosor kanske hon känner sig lockad....

Det gick!!

Kan berätta att gräset blev klippt!

Gick ut dagen efter och drog i gräsklipparen. Men den var fortfarande död på alla plan. Skitförbannad gick jag in och fick ut min man, som skruvade loss tändstiftet och rengjorde det. Tre drag så gick den igång!! Kanske får den överleva sommaren och den skärper sig. Vill inte ha träningsvärk nått mer i armen på grund av att dra i gräsklipparsnöre!! Tänker byta batteri till elstarten oxo och se om det hjälper....

Nu är trädgården i alla fall lite finare. Fick bort den döda klätterrosen som var på framsidan och snart ska jag ge mej på hirsch (eller hur man stavar det) högen på baksidan.

Ogräs!!

Jag ska hugga sönder dej mej yxan och skicka dej till gräsklippar himlen! Om du inte fungerar i morgon!!!
Försöker prata lite vett med min gräsklippare som inte vill starta igen.



Tänkte vara redig idag och klippa gräsmattan. Hade satt batteriet till elstarten på laddning igår och fixade bensin.
Tog fram den på kvällen och vred om nyckeln....nada, zipp, noll..den klickade inte ens till. Pumpade fram lite bensin några gånger och drog till i snöret istället. Wroom!! JOHOOO...den startade direkt. Det var inte vad jag hade väntat mej för den kärvade lite förra året men jag blev ju helnöjd.
Drog den på baksidan och lät min Casper ta över. Detta år har vi tänkt se om han fixar klippen...då kan han ju tjäna sig några stålar. Och det klarade han ju jätte bra!!
Och om jag då hade varit en smart förälder...så hade jag ju sagt åt honom att du får inte låta den stanna...för då går den nog inte igång igen. Men eftersom jag är en sån bra mamma, så gjorde jag inte det naturligtvis. Och vad händer? Han funderar och undrar vad som händer om jag släpper det smala handtaget.
Helt plötsligt blir det tyst...SABLAAR!!!
Ännu en gång lägger jag min pedagogiska sida på hyllan och gormar lite på han. Drar och drar i det där j-la snöret men inget händer. Känner hur jag nästan är redo att mörda både maskin & unge....men jag lyckas behärska mej...för grannen är ju ute!
Har nu varit ute och dragit flera gånger och bett min man dra men den förblir död!! Nu ger jag den en chans till att få ladda batteriet till i morgon...sen är det KLIPPT!!
Nu ser gräsmattan ut värre än den först var...eller hur!? För hur snyggt är det här??

Sur o grinig

Jag hade världens svacka när jag kom hem från jobbet igår. Brukar alltid piggna till när man får gå utanför dörrarna från arbetet men nu ville det inte släppa. Var sur och grinig när jag kom hem. Sur på Casper som ringt till jobbet och tjatat på mej om än det ena och än det andra.
Fattar inte varför han måste ringa och fråga saker som han vet är svar NEJ på och när han får höra nej så ska han ändå tjata!! Jag blir så ARG att jag har lust att skrika i telefonen. Och det är så otrevligt att mina arbetskamrater får höra att jag blir arg på honom. Tycker själv att det låter så illa att gräla när jag hör andra.
Som tack för mitt fina humör så bjöd jag barnen på snabbmakaroner och köttbullar. Kände mej verkligen som en matmamma!

Som tur var kom Håkan o Katta med glass o räddade kvällen!

Rida rida ranka....

Vaknade idag med världens huvudvärk vid kl. 7. Tog mej en alvedon och gick ner till sängen igen. Vaknade igen vid 9.30 och då var huvudvärken fortfarande kvar, fast inte lika illa.
Det är väl för taskigt att vakna så?! Vet ingen värk som är så svår att få väck som den.

Trotsade i alla fall värken och överraskade Wille med att åka till Ridskolan så han fick rida. Linus följde med men ville INTE rida....
Wille blev i alla fall helt överlycklig när jag berättade det i bilen, då skulle han rida sin Lukas....
Väl där så mötte Linus sin hockey kamrat, som var där med sina syskon. Han skulle minsann rida...och då ville Linus oxo rida...hmmm...
De två hade i alla fall roligt innan de skulle rida. En häst bajsade ganska nära och doften av hästbajs spred sig mot oss....Linus tyckte det var jätte äckligt o han fick nästan kväljningar....haha...Wille han stod redo med hjälmen på sig i högsta hugg.
När det väl var mina barns tur så fick de välja häst...Wille han tog den största ponnyn!



Så här lycklig var han när han satt sig upp...!

Linus tyckte nog det var liiite pinsamt att rida...för det är ju ingen "kill grej" och ville inte alls vara med på bild...men jäklar vad duktig han var när de travade. Han hade riktigt snygg stil...



Det här kommer vi säkert att göra om...fast det var dyrt. 40 kr för 15 min....kanske inte låter så dyrt men om man slår ut det på en timme så blir det ju 160 kr/timme. Men jag tyckte det var värt det, om man jämför med andra ponnyridningar där du betalar 20 kr och får åka i en runda som inte är längre än ett varv runt huset!

Här är en sista bild på mästerryttaren....

Let's Move

Dagen har spenderats först på jobbet med tjatiga samtal och ingen åtkomst av patienttelefoni system. Trodde jag skulle avlida så trött jag var. Känner mej inte riktigt frisk heller så det kan ju ha med saken att göra.

Sedan åkte jag hem och fräschade upp mej. Tog barnen med mej och åkte till Let's Move mässan. Hela arenan fylld med sporter för ungarna att prova. Sekunden vi stegade in så försvann Casper och Linus. Hittade dom efter många om och men vid någon slags badminton grej. Man kunde tydligen vinna en cokacola cykel om man lyckades slå i bollen i en liten korg. Skam den som ger sig...både Casper och Linus lyckades tillslut få i bollen. Sedan hade de på agendan att åka rullstol, för de hann de inte göra när de var där med skolan. Casper han provade även på kälkhockey.




Wille han var i himelriket. Vi stannade först till vid hockeyn men han var inte sugen på att åka skridskor just då. Sedan provade vi lite golf och då fick han syn på älgen Rut som man fick rida på. Det var ryttarföreningen som hade den. Wille blev lyrisk när han fick se häst grejor och tro det eller ej...men det första han gjorde när han gick fram till en sadel de hade ställt upp..var att lukta på den!! Vem gör så?! Jo...det gör hästälskare!! Vi köade jätte länge tills det var hans tur...men då fegade han ur..för den hade ju snurrat så fort med de andra. Han förstod inte att den kunde gå sakta :o)
Sedan spelade han lite fotboll och provade bowling. Efter det tyckte han att det var dags för sin skridsko premiär....Han var jätte duktig!



Själv fick jag chansen att se Niklas Wikegård irl...och han var liten..eller späd rättare sagt. Men det var jätte roligt att vara där!!

Willes bravader

Måste nog säga att under dom här dagarna sedan jag bloggat sist så har han faktiskt hållt sig rätt så bra i skinnet. Det är bara några små grejor som inträffat.

Han hade sina joggingskor borta i några dagar innan jag hittade dom prydligt nerlagda i Caspers skrivbordslåda. Och dom dagarna utan var ju lite jobbiga...men det var ju egentligen inte så farligt.

Har även kommit på varför det går så fruktansvärt mycket mjölk i det här huset, det är ingen mindre än Wille himself som har lärt sig att dricka ur paketen!!

Och frågar man han i vilken skola han går i så får man till svar Särskola!! TACK HÅKAN!!! >:o(

Jag är så tacksam för mina stora som är så skötsamma...för det mesta. De händer inge värre med dom än att de råkar i luven på varandra. Men det hör väl till!

Osäkerhet

En av de obloggande dagarna så fick vi vårat larm i huset...JA..larm..läs alla tjuvar för jag har super säkert här hemma nu så det är INGEN ide att komma hit.

Fast jag älskar teknik så blev det lite väl mycket att inta under den dagen om hur detta fungerade. Så dagen jag skulle gå hemifrån en stund och prova larma på för fullt, så pep det väldans mycket när jag larmade på. Och eftersom vi har haft en HEL del strul med våran telefon och internet router, så blev jag rädd att ngt var fel.

Kom heller inte på hur man gjorde för att kolla om något var galet. Så den kvällen, tänkte jag att...tänk om larmet inte fungerar?! Provade då att ringa till supporten för larmet. Och kan ni tänka er...de fanns där!! Super goa och trevliga. Frågade först om det var något fel på sakerna eftersom det pep så mycket, men det var fullt normalt efter som det bara var systemet som säger till mej att "nu har du 30 sekunder på dej att sticka härifrån, innan jag är helt pålarmad".
Kände mej något dum, för det borde jag ju kommit ihåg. Passade då på att fråga om han kunde hjälpa mej att kolla så larmet funkade, för att vi har haft vissa problem med en lånad router. När man kopplar in den så funkar inte telefonen. Och snäll som han var så ville han göra det. För att inte väcka barnen i huset så började vi med att dra ur sirenen. Sedan bad jag honom ringa mej på mobilen för när jag kopplar in den lånade routern så dör telefonen som sagt.

Efter han ringt mej på mobilen bytte jag sladd till den lånade routern och sedan larmade jag på huset. Först vinkade jag till rörelsedetektorn och sedan gick jag och öppnade en dörr...ingenting hände hos honom. Provade detta flera gånger men inget hände. Gick då ner och bytte tillbaka till den gamla routern och då jädrans hände det grejor..då funkade det perfekt. Efter mången tack så lade jag på luren.

Men det gick inte så länge innan jag var tvungen att ringa honom igen...lite halvpinsamt. För då hade vi glömt att koppla tillbaka sirenen...och jag vågade ju inte bara sticka in den i kontakten ifall den skulle börja tjuta. Samma kille svarade och han hade ju oxo glömt att vi skulle sätta tillbaka den. Fick springa några gånger tvärs genom huset för att trycka på sirenen och panelen innan det var klart. Lite skojsig i telefonen så lovade jag honom att NU skulle jag inte ringa och vara bersvärlig mer!

Ca 10 minuter senare när jag ska gå och lägga mej och larmar på huset så piper det inte som jag är van och sirenen står och blinkar....WTF!? Vad är fel nu??? Funderar om jag verkligen kan med att ringa EN gång till?!?! Kommer fram till att jag måste det för att annars så kommer jag inte att kunna sova för att jag inte vet om larmet funkar. Ringer igen och får prata med en annan kille...förklarar lite hastigt vad som hänt och han skrattar...med sin kollega bredvid sig som tittar förundrat på, innan han förstår att det är jag igen!! Förklarar vad som är felet och kommer fram till att den installatören som var hos oss gjorde en lite specialare och det kan han inte hjälpa mej med just nu. Han lovar i alla fall dyrt och heligt att larmet är som det ska. Lägger på ännu en gång...larmar på och går ner till sängen....tryggt med min fjärrkontroll!

Bokmärke

Nej...det är helt klart inte bra att inte låta det gå för länge mellan bloggandet. För just nu kommer jag inte riktigt på vad som har hänt, men när jag väl börjar skriva så kommer det dåliga minnet tillbaka och minnet bara sprutar ut saker. Känner redan nu hur det börjar bubbla upp till ytan och mina fingrar hinner inte riktigt med att skriva...och då är jag bra på att skriva snabbt.
Tror att det får bli några inlägg för sig själv.

Först vill jag skriva och visa min fina present som jag fick av Ulrika, mamma till Linus klasskamrat. Ett ljuvligt vackert bokmärke...ALL HANDMADE!! Jag vet...man blir förundrad över hur människor kan vara så begåvade med kreativitet. Kanske provar jag en dag...och lägger sedan ner för att jag är för dålig. Jag älskar den! Tusen tack Ulrika!!