Men det var inte alls så!
Jag fick ta på mej en pulsmätare som jag spännde fast under bobisarna....sedan programerade Reijo in något på nått och sedan fick jag stoppa in min "nyckel" på löpbandet och börja gå! I lugn o stilla takt...sedan ökade motståndet genom att bandet reste sig...så att det blev uppförsbacke. Trist var det att se att pulsen ökade rätt så snabbt...haha.
En liten grej bara....vet ni hur svårt det är att gå på ett löpband?! Pice of cake kan man ju tycka, men jag kunde inte gå alls om jag inte höll i mej i sidorna. Det är så pass annorlunda när "marken" rör sig och inte är still. SHIT!! Jag försökte flera gånger men det gick bara inte!!
Resultatet då....tja...noll var den inte som jag trodde utan faktiskt mycket bättre än jag trodde. Om man tänker sig linjer så låg jag ett streck under linjen...alltså lite under normalt. MEN mitt hjärta var vältränat. Mätte man bara efter hjärtat så hade jag väldans fint resultat, men kroppsstorleken gjorde ju att det drogs ner avsevärt. Känndes faktiskt jätte bra att höra att jag hade ett vältränat hjärta. Nu vet jag ju varför jag överlevde förlossningen när William kom. Hade inte hjärtat varit så starkt så hade det inte gått. Lite stolt får jag lov att vara.
Har bokat ny tid om 2 månader för ett nytt test så får jag se om jag är bättre....jag SKA bli bättre!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar