Säg den lycka som varar förevigt.....? Men visst borde den väl ändå vara mer än några timmar!?
Idag för 9 år sedan tittade Linus ut, utan större dramatik. Från dag 1 var han rätt jobbig. Ville inte sova ensam och sov inte mycket, ja han ville aldrig vara ensam någonsin! Så den fick man bära tid förutan tid. Sov han middag längre än 1 timme trodde man att han var död. Dessutom hade han så bråttom med allt....! Han satt själv när han var 4 månader, kröp när han var 6 och gick när han var 10 månader. Oftast var han uppe på saker eller så grävde han i blomkrukor. Tror inte jag har många kort på han där han är på normala ställen.
Glömmer aldrig den dagen han lärde sig cykla. Casper hade fått en ny och han hade sin lilla blåa med stödhjul. Jag var gravid med Wille. Linus skulle absolut ta bort stödhjulen för Casper hade inga. Lite snällt försökte jag förklara att det går inte riktigt, för jag kan inte springa bakom och man behöver träning för att kunna cykla utan stöd. Men han gav sig inte.....och efter en stund så blev jag ju irriterad och tog ändå av stöden.....gormade lite på han. Linus hoppar upp på cykeln och jag puttar fart på den. Ungen cyklar direkt!!!! Lång näsa till mej.....
Huver som haver.....dagen har varit lyckad förutom att lillebror redan hunnit förstöra 2 av hans nya saker....som innefattar pennor. DET är inte roligt.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar