Mörkrets makter

Jag skulle rasta hunden i går kväll. Hittade inte kopplet.

Tänkte att jag skulle vara lite smart. Så jag bestämde mej för att åka ner till kanalen, och eftersom där inte finns något lyse så tog jag med mej både pannlampa och ficklampa.

Har ju sett andra gå med ficklampa och det är ju rätt smart.

Utrustad och klar parkerade jag på en väg nära kanalen. Det var verkligen bäcksvart!!
Och redan efter jag satt min första fot utanför bilen så kände jag att det här kommer inte gå. MEN jag trotsade min löjlihet och traskade ut.
Indra tyckte jag så så fruktansvärt konstig ut. Hon struttade bort några meter. Vände sig om och kollade på mej. Sedan sprang hon lite oroligt igen.

Vi gick upp på en stor gräsplan som bågskytteföreningen använder för jag tänkte att det är öppna ytor där och då ser man kanske lite bättre. Men det var INTE alls bra!!
Jag stod där som en skrämd hare och försökte resonera med mina känslor. De ord som kom ur min min mun var ord om att Indra var löjlig som såg spöken....och varje gång hon tittade på mej så lyste pannlampan
i hennes ögon, vilket resulterade att hennes ögon lyste som om hon var besatt av djävulen.
Och det gjorde ju mej inte mindre inbillsk...vilket hon säkert kände av.

Hips vips så började hon verkligen vilja gå till bilen och stirrade ut i mörkret som
om nått verkligen fanns där.
Vi mer eller mindre tävlade om vem som skulle komma till bilen först.

Nej aldrig mer gör vi om de!!