Hispan i Göteborg

Alltså jag är verkligen inte världsvan på nått sätt. Hatar att behöva åka till ställen dit jag inte hittar, måsta behöva passa tider och byta färdsätt.

I flera dagar har jag haft små panik för att jag skulle behöva åka till Göteborg själv med tåg. Sedan möta en arbetskamrat på stationen och sedan vidare med buss....

Dagen till ära kom jag mej på tåget efter att ha försäkrat mej via en annan resenär, att jag stod och väntade på rätt tåg och att hon skulle samma väg. Hela vägen till Göteborg satt hon och smålog åt mej hela tiden.....undra om jag såg panikslagen ut? Lite rädd var jag nog....och rädsla växte till panik när jag får telefonsamtal av kollegan som satt fast på E6 på grund av en bilolycka.
Hur fan skulle jag komma på bussen, och kom jag mej på bussen.....hur skulle jag veta var jag skulle av....och kom jag mej av, var tusan skulle jag gå sen?!

Mådde nästan illa när jag kom av tåget, för jag hade inte många minuter på  mej att hinna med bussen. Otroligt nog så hittade jag rätt port direkt....och där stod en buss....lurvade ut och frågade chauffören om denna gick till min destination....fick ett ganska otrevligt svar...att nej det gör den inte, men om jag slutade störa han så han kunde åka så kom min buss alldeles strax. Va?!?! Jävla idiot skulle jag vilja säga....

Lyckan var ganska gjord...jag kom på rätt buss!! Pratade med min kollega igen...som precis börjat rulla igen. Hon försökte förklara var jag skulle av och hur jag skulle gå....fattade nada!! MEN en söt tjej satt på andra sidan av bussen och hon såg så trevlig ut så jag pratade lite med henne....och det visade sig att hon både jobbade i vårat hus, hade sett mej förr, visste att jag jobbade med telefoni...WTF!! Jag har aldrig ens sett henne.....skämdes hunden av mej....gud va dumt!!! Jag hade sån gudabenådad tur att hon skulle till precis samma ställe som jag....OLALAAA alltså....det gick verklgien min väg!

Efter många turer och checkningar med tidtabeller så kom jag mej oxo hem!! Nästa gång är jag modigare hoppas jag.
Blir så irriterad på mej själv....vad är det att vara rädd för?? Det är ju inte så att jag är i ett annat land eller så....jag är ju bara 9 mil hemmifrån.