onsdag 21 april 2010

Dödagarnas händelser

Nu är jag tillbaka igen med buller o brak! Efter en smärre döperiod med träningsvärk, matförgiftning och lathet så skriver jag igen.
Träningsvärken har jag ju redan skrivit om så den behöver ju inte tas upp närmare. Den satt i alla fall i från sön-tors, och det var hemskt att inte kunna gå. Matförgiftning då....jag vet egentligen inte om det var det eller magsjuka, men jag tippar på att vi åt nått som var dåligt....för vi blev alla sjuka samtidigt, konstigt nog eftersom jag köpte råvarorna och lagade maten samma dag. Dröjer nog länge innan jag får i mina barn lasange igen kan jag säga.

Igår var jag och tränade igen, denna gång StepUp...och det är SÅ roligt!! Men man har glömt bort hur jobbigt det är, när läraren frågade om vi var uppvärmda var jag dysvett!! Blev livrädd och tänkte....om detta är uppvärmningen hur ska resten bli? Kommer jag dö? Men jag överlevde med några mindre pauser...det gick bättre än jag förväntat mej. Kommer defenitivt att gå dit igen!

Dagen till ära, idag alltså har börjat händelserikt. När Peter kom hem från jobbet så tog jag Wille och gick upp till Caspers rum. Där lade vi oss och sov en stund till. Vaknade av att Wille vakna och hör att det tjuter till med jämna mellanrum ute. Någonstans i min hjärna får jag för mej att det är våran bil som tjuter, så jag går ut för att kolla....mycket riktigt, det är våran saab som tjuter. Hur den nu kan göra det för batteriet är så tomt att jag inte ens kan öppna den med nyckel. Efter lite panik känslor för att Peter inte ska vakna går jag över till våran granne som har ALLT och duktig på ALLT. Frågar om han kan hjälpa mej ladda batteriet...och naturligvis så kunde han ju det. Det var lite lustigt för att fastän han skruvade loss kablarna till bilens batteri så tjöt larmet?! Var fick den ström ifrån?? Nu är bilen tyst igen...tack o lov!
Våran granne har fått rycka ut till min hjälp några gånger och jag är så tacksam för det. Han är en hejare på motorer!
Senare idag kl. 13.30 ska jag på kvartsamtal med Linus...hur nu det ska gå. Han är ju som han är...och fröken är expert på att få mej att känna mej som en dålig förälder. Skickar lappar stup i kvarten. Tycker de har så mycket läxor för att gå i ettan...och dessutom skickade hon hem matteläxa till Linus på hans påsklov! Vad är det för nått?!? Då blev jag lite irriterad faktiskt. Bara för att han inte har kommit på det här med matte ännu (jag har klarat mej bra utan att ha kommit på det någonsin ), så tycker jag inte att man skickar hem läxa över ett lov. Fröken har varit sjuk måndag o tisdag så egentligen vet jag inte om hon kommer idag, men jag får utgå från att hon gör det eftersom jag ingenting hört.

Wille är återinsatt på pulmicorten för han verkar ju aldrig bli frisk. Har tappat räkningen för hur många veckor han har hostat nu. Och nu har det blivit lite värre igen och snorig. Det är så äckligt för när han kommer och ska pussas eller vara nära så känner man hur det "luktar infektion" ur munnen eller näsan...vet inte vilket. Stackars liten...men han är pigg utan feber.

Inga kommentarer: