Den senaste tiden har jag reflekterat över olikheter när det gäller barnen och deras utveckling. Skäms nästan över hur allt går saktare när det gäller William.
För någon dag sedan tänkte jag på cyklar och tänkte att nu måste han börja cykla...själv...då funderade jag på hur gammal Linus var när jag puttade iväg honom på cykeln. Och jisses...han var ju bara 3½ år drygt!! Wille är 4 och jag vet knappt om han kan trampa...jo det kan han. Men inte så bra tror jag....det är ju hemskt!!
Så i sommar SKA han lära sig cykla utan stödhjul.
Idag var han och lekte med en kompis för första gången. Är det sent? Jag vet inte...men det känns så. Och han hade haft så roligt. Han blir så stoooor....jag vet ju det att jag vill att han ska vara liten. På dagis fick vi ju lite påbackning att han måste göra lite mer saker själv. Och det var ju när han var på småbarnsavdelningen.
Men jag kan inte hjälpa det...han är ju min lille prins.
Fast det är inte ofta jag kan säga prins...för han beter sig verkligen inte som nån prins. Värsta trotsen är han i jämt. Vart enda lilla NEJ han får så blir han sur...och så slänger han ner armarna och stampar fötterna i golvet och förvrider ansiktet. Blir galen på honom!!!! Jag tänder på alla cylindrar direkt...jag hatar när han gör så!! Fattar inte att det aldrig går över....att han fattar att det verkligen inte hjälper att göra så.
Nä nu är det sängen som hägrar. Idag skulle vara min tvättdag, men jag fick inte mer än 2 maskiner gjorda och sedan har jag varit mer levande än död. Disken står där den står...och det får den göra tills i morgonkväll med. Kanske håller på bli sjuk....ZzzZzzzz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar