Herre gud...äntligen är denna helvetesvecka över. Veckan började någorlunda bra, fick vara hemma måndag o tisdag för att Wille var lite krasslig. Passade bra för att jag själv åkte på någon magvirus. Behöver inte gå in på detaljer om vad följderna av det var. Magen var i alla fall inte bättre på torsdagen sen vände det. Linus blev sjuk på tisdags kvällen. Men som tur var så var Peter ledig då så jag kunde jobba. Denna veckan har drog våran Sportex Cup igång och jag kände verkligen att jag inte var med i förberedelserna alls...visste knappt vad eller var jag hade min plats. Allt var så rörigt. Men en eloge ska alla andra som planerat o fixat ha! Jag är tacksam att det finns så många duktiga o ordningsamma föräldrar i vårat lag.
Helvetet började på torsdag, efter att jag fått veta att jag inte kunde jobba mitt morgonpass på cupen för att jag inte fick ledigt. Varför jag inte fick ledigt var för att det var ett UPS-server byte på Näl som gjorde att vi var tvunga dubbel bemanna växeln. Vi har ett liten bunker inne på Näl med 2 extra telefonistbord ifall man skulle tappa kontakten med växeln i Vänersborg....
Jaja...torsdag då. Åkte o jobbade som vanligt och skulle åka till ishallen för att lära mej datorn och lägga in lagen. Naturligtvis så glömde jag papprena på lagen. Som tur var så hade en redan ordnat med det...bäst som vi satt där och undervisades så reste jag mej upp 15 sekunder, och när jag skulle sätta mej igen så fanns inte stolen där! Jag ramlade med alla ina kilon rätt ner i golvet....det gjorde så ont att jag bara ville svimma. Och hade inte andra personer varit där så hade jag mördat Mr Odåga Wille. För han hade trippat in i rummet och ville låna stolen utan att jag hörde det. Sov inte många timmar den natten. På kvällen kom jag ihåg att vi inte betalat våran peng för lotteriet, eller ordnat barnvakt på fredagen eftersom jag hade mitt datapass på fredag eftermiddag redan kl. 15 (visste inte om jag fick gå tidigare från jobbet). Som tur var så kunde Katta täcka upp mellan kl. 15-16 om jag inte kommit och sedan så fick jag farfar till att hämta Wille från dagis och även Linus som hade feber o ont i halsen. Ringde sedan en mamma som hade koll på lotteriet och hörde hur jag skulle göra. Men de hade ordnat allt (tack o lov)och jag behövde inte bekymra mej.
Fredag morgon, skjutsa Wille till dagis o sedan åka till Näl och jobba några timmar i bunkern. Kom sedan tillbaka till Vänersborg och frågade om jag fick gå lite tidigare. Synd nog så fick jag inte det och jag var gott besviken. Höll noga koll på vårat lag under dagen...vid ca 15.40 så ringer Peter o säger att Casper nog fått hjärnskakning igen. Tyckte så synd om honom. 15 minuter senare ringer Katta o säger att jag får åka o möta ambulansen på akuten...VA?!?! Tydligen hade Casper sjunkt så mycket i medvetande att de ringt 112.
Fick kasta mej från jobbet och åka iväg...på vägen så ringer Peter o säger att han inte får åka med för att det är fullt i ambulansen och att Casper var jätte dålig. Då blev jag ännu mer rädd. Tusen tankar hann fara i huvudet, hur var han när jag fick se honom...piggare? sämre?
Stod på akuten och såg när ambulansen kom....fick vänta...varför?!?! Hur dålig var han egentligen???
När jag väl fick gå till honom mötte jag en trött pojke men inte döende...*dubbel pust* Fick träffa läkare snabbt och blev skickade till röntgen. Den visade inget och vi fick åka hem. Totalt var vi 3 timmar på akuten...så det gick snabbt.
Lördag fick vi vara hemma och Peter åkte till cupen och jobbade sitt pass där. Själv har jag så ont i min bak att jag har svårt att göra saker utan smärta. Kan inte ligga på rygg, inte böja mej ner, inte resa mej eller luta mej bakåt sittandes. Idag söndag så såg jag att blåmärken uppkommit...stackars mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar